Ett år går fort och nu ska man skriva det sista på processdokumentet, knyta
ihop sin påse med sina nya kunskaper. Tur jag har bloggen så jag kunde gå
tillbaka och läsa allt jag hade skrivit innan. Bara att starta en blogg var
väldigt nytt och lite skrämmande för mig. Jag har länge läst andras bloggar men
tyckte själv inte att jag ville lämna ut mig genom att starta en blogg. Men det
har varit lärorikt att skriva allt i bloggen och det har varit intressant och
lätt att även följa de andra. Nu har jag även startat en blogg på vår
avdelning. Den är mycket uppskattad av föräldrarna och vi själva tycker att det
är ett lätt och användbart sätt att dokumentera vår vardag genom. Vi kan lätt
gå tillbaka och kolla vad vi gjort, vi har även reflekterat mer över vad det är
för bilder vi tar och varför vi tar dem, vad syftet med dem är så vi kan stå
för det när vi lägger ut dem på bloggen.
Sedan kursen startade har jag och mitt arbetslag pratat och diskuterat
mycket kring dokumentation och hur vi får den pedagogisk. Det som jag tycker är
pedagogisk dokumentation kanske inte min kollega tycker. Så jag tror att det är
viktigt att man diskuterar detta ofta och ifrågasätter och pratar kring det i
olika situationer som uppstår. Centrala frågor som man kan samtala kring är: Varför
gör jag så här, vad får jag ut av detta, vad får barnen och verksamheten ut av
detta?
Lenz Taguchi (2011) skriver så här "Med hjälp av den pedagogiska dokumentationen kan man göra den osynliga - inre - pedagogiska miljön synlig och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre och synliga miljön (s.10). Den meningen tycker jag beskriver väldigt bra vad pedagogisk dokumentation har blivit för mig. Jag dokumenterar barnen på ett helt annat sätt nu än innan kursen. Jag är med barnen och dokumenterar i deras process, både när de skapar något eller leker och samtalar med sina kompisar. Jag använder den sedan tillsammans med barnen och synliggör den både för barnen, mina kollegor och mig själv. Genom det får man en helt annan förståelse för barnens tankar och kan forma verksamheten utifrån det. Vårt förhållningssätt till barnen blir också helt annorlunda när man dokumenterar på det här sättet. Man får syn på hur man samtalar till barnen och hur de tänker. Innan planerade vi nog mer verksamheten utifrån vad vi trodde att barnen behövde eller var intresserade av.
Ordet reflektion är också ett sådant ord som man hela tiden måste fundera kring. När jag hade läst boken "Den svårfångade reflektionen" fick den mig att fundera ännu mer kring vad ordet reflektion betyder för mig och vad det betyder för mina kollegor. I boken stod det mycket om att man måste ha någon att reflektera med för att ens egna tankar ska nå ett steg högre, tillsammans med någon annans tankar blir det nya tankar. Som jag har tolkat reflektion så blir det ingen bra dokumentation om man inte reflekterar kring den.
Av de momenten som vi har fått prova mer ingående; Radioprogrammet och Film, så tycker jag att det har varit väldigt lärorikt och roligt att göra dem. Sedan har man aldrig så mycket tid så man kan använda uppgifterna rätt av till den verksamhet man har. Men att på ett enkelt sätt spela in barnen via garageband är något vi har tagit med oss och använder. Både när vi intervjuar dem och när vi vill se vad de samtalar om när de leker. Sedan tycker barnen det är kul att sätta ihop olika instrument osv i garageband. Filmen är det lite likadant med. Man kommer aldrig hinna sätta sig ner och göra det så utförligt, utan gör man en film med barnen så behöver man ju skriva ett manus och även en synopsis så man får med vad syftet och tanken med filmen är. Men ska man dokumentera så kan synopsis vara det viktiga att skriva ner innan, men att man sedan bara filmar det som man vill dokumentera. iMovie är ett väldigt lätt och bra program som vi nu försöker få alla pedagoger på vår enhet att använda.
Lenz Taguchi (2011) skriver så här "Med hjälp av den pedagogiska dokumentationen kan man göra den osynliga - inre - pedagogiska miljön synlig och samtidigt få ett verktyg att förstå den yttre och synliga miljön (s.10). Den meningen tycker jag beskriver väldigt bra vad pedagogisk dokumentation har blivit för mig. Jag dokumenterar barnen på ett helt annat sätt nu än innan kursen. Jag är med barnen och dokumenterar i deras process, både när de skapar något eller leker och samtalar med sina kompisar. Jag använder den sedan tillsammans med barnen och synliggör den både för barnen, mina kollegor och mig själv. Genom det får man en helt annan förståelse för barnens tankar och kan forma verksamheten utifrån det. Vårt förhållningssätt till barnen blir också helt annorlunda när man dokumenterar på det här sättet. Man får syn på hur man samtalar till barnen och hur de tänker. Innan planerade vi nog mer verksamheten utifrån vad vi trodde att barnen behövde eller var intresserade av.
Ordet reflektion är också ett sådant ord som man hela tiden måste fundera kring. När jag hade läst boken "Den svårfångade reflektionen" fick den mig att fundera ännu mer kring vad ordet reflektion betyder för mig och vad det betyder för mina kollegor. I boken stod det mycket om att man måste ha någon att reflektera med för att ens egna tankar ska nå ett steg högre, tillsammans med någon annans tankar blir det nya tankar. Som jag har tolkat reflektion så blir det ingen bra dokumentation om man inte reflekterar kring den.
Av de momenten som vi har fått prova mer ingående; Radioprogrammet och Film, så tycker jag att det har varit väldigt lärorikt och roligt att göra dem. Sedan har man aldrig så mycket tid så man kan använda uppgifterna rätt av till den verksamhet man har. Men att på ett enkelt sätt spela in barnen via garageband är något vi har tagit med oss och använder. Både när vi intervjuar dem och när vi vill se vad de samtalar om när de leker. Sedan tycker barnen det är kul att sätta ihop olika instrument osv i garageband. Filmen är det lite likadant med. Man kommer aldrig hinna sätta sig ner och göra det så utförligt, utan gör man en film med barnen så behöver man ju skriva ett manus och även en synopsis så man får med vad syftet och tanken med filmen är. Men ska man dokumentera så kan synopsis vara det viktiga att skriva ner innan, men att man sedan bara filmar det som man vill dokumentera. iMovie är ett väldigt lätt och bra program som vi nu försöker få alla pedagoger på vår enhet att använda.
Ipaden är nu ett dagligt pedagogiskt verktyg som vi använder till väldigt
mycket. Det har blivit ett naturligt verktyg i vår verksamhet. Vi använder det
dagligen till dokumentation på ett eller annat sätt, den är smidig att ha med
så vi kollar upp fakta och visar barnen saker på internet som de pratar om och
barnen använder de pedagogiska apparna som vi laddat ner.
Under det här året som vi har haft ipaden så har man märkt en otrolig skillnad
på hur våra föräldrars syn på verktyget har förändrats. I början var en del
skeptiska och frågade mycket om vad barnen gjorde och om de bara satt och
spelade, om de fick använda den varje dag och hur länge de fick sitta med den. Nu
när vi pedagoger är trygga med våra mål och syften med den och har berättat och
visat vad vi gör för föräldrarna får vi bara positiv respons och många har sagt
att de överväger att köpa en ipad även hem. 
