Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Vad?

Wehner-Godée (2010) skriver att det är barnens lärprocesser som ska dokumenteras, inte resultatet. När man dokumenterar ska man utgå från vad det är barnen säger och gör. Lenz Taguchi (1997) beskriver också att det är barnens arbeten och tankar som ska dokumenteras. Wehner-Godée (2010) tar även upp att det är viktigt att vi funderar över vad det är vi ska fokusera på och vilka det är vi ska fokusera på innan vi går in och dokumenterar så att vi inte bara får en massa dokumentation som vi inte vet vad vi ska använda den till. I lpfö98 (reviderad 2010) står det att ”Arbetslaget ska dokumentera, följa upp och analysera:

– kommunikation och samspel med och mellan barn, barns delaktighet och inflytande samt vid vilka tillfällen som barnen upplever verksamheten som intressant, meningsfull och rolig,

– hur barns förmågor och kunnande kontinuerligt förändras inom målområdena i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med” (s.15).

När vi har diskuterat dokumentation på vår avdelning så har vi pratat om att det är bl.a. barnens utveckling vi ska dokumentera, men efter att ha läst de här böckerna har jag tänkt om en hel del. När man dokumenterar barns utveckling blir det lätt att det är just resultatet man dokumenterar. Inte alls barnens tankar. Vi har låtigt barnen berätta efteråt vad det är de har gjort, vilket inte alls blir samma sak som att lyssna på dem medans de gör något. Att dokumentera lärprocessen istället för resultatet är något jag behöver bli bättre på.


Här är ett exempel på en dokumentation som vi gjort efter att vi hade varit på återvinningsstationen. Här har vi frågat barnen efteråt vad det var vi gjorde och varför vi hade varit där.

Här är ett annat exempel på dokumentation som jag gjorde efter att ha läst böckerna. Här har jag dokumenterat processen och varit med och lyssnat på vad de har sagt och hur de har samarbetat.

Här börjar de pussla var och en för sig

<><><>  

Här samarbetar de nu och är nästan klara

De här två killarna tycker att det är väldigt roligt att pussla, så vi köpte in ett 100 bitars pussel och sa att de kunde pussla det tillsammans. Men det var svårt tyckte de. De började först pussla var och en för sig men de upptäckte snart att de behövde samma bitar så de fick fundera lite på hur de kunde göra istället. Efter ett tag kom de på att de kunde sätta ihop sina delar och börja pussla pusslet tillsammans. Det var kul att sitta och lyssna på dem och se hur de först blev frustrerade över att de behövde samma bitar och hur de sedan löste det.

Hur?

Både Wehner-Godée (2010) och Lenz Taguchi (2007) tar upp kommunikation och förhållningssätt som viktiga när vi ska dokumentera. Lenz Taghchi  (2007) beskriver att genom bilder och annat skapande kan barnen kommunicera både sina kunskaper och sina erfarenheter till oss pedagoger. Vi pedagoger kan sedan kommunicera tillbaka till barnen genom att samtala om deras verk och berätta om deras tankar som de hade. Wehner-Godée (2010) beskriver att barnens hela liv ryms genom kommunikationen, vi måste lära oss att läsa, lyssna och känna av barnen. Genom barnens kommunikation kan vi få syn på både samspelsprocesser och kunskapsprocesser (s.37) Detta kan vi göra genom en rad olika verktyg. Wehner-Godée (2010) tar i sin bok upp att man kan använda penna och papper. Med penna och papper kan man t.ex. göra olika tabeller så man på ett lättare sätt hinner dokumentera det barnen säger och gör. Man kan både skriva och rita i tabellerna. Vidare beskriver hon att man kan använda sig av ljudinspelare. Här kan man få syn på sin egen påverkan av dokumentationen. Ställer vi ledande frågor eller hur är vi som pedagoger när vi observerar, intervjuar och dokumenterar? En nackdel med ljudinspelare är att det blir väldigt mycket matreal att bearbeta. Hon tar även upp kameran, videokameran och datorn som verktyg när vi dokumenterar.


På min avdelning använder vi kameran och ipaden mest. Vi både videofilmar och tar kort med dem. Att videofilma har vi blivit bättre och bättre på. Vi filmar och visar dem på vår fotoram som är synlig både för barnen och föräldrarna i tamburen. Vi visar även alltid filmer på drop-in och föräldramöten. Barnen tycker att det är roligt att se sig själva och berättar gärna om vad de gör när vi tittar på filmen. Korten gör vi ofta kollage av, där barnen får berätta vad de gör, vi visar även korten i fotoramen. Korten i ramen försöker vi byta ut ungefär varannan vecka. Vi har varit ganska bra på att intervjua barnen där mycket har kommit fram som vi sedan kunnat använda för att utveckla vår verksamhet. Efter att ha läst de här böckerna ska jag börja fota processen mer än resultatet. Jag ska även bli bättre på att sitta med penna och papper så man fångar upp barnens tankar mer.

Varför?

Lenz Taguchi, (1997) skriver att genom dokumentation kan man få syn på pedagogernas förhållningssätt, både till barnen, kunskap och lärande, men också gentemot varandra. Genom dokumentation kan man gå djupare och se sådant som man annars inte ser, det” osynliga”. Genom dokumentation kan man även följa barnens lärprocess, vad kan barn, hur tänker de och hur lär de sig (s.12). Även Whener-Godée (2010) tar upp att vi dokumenterar för att få syn på pedagogernas och barnens lärprocesser. Genom att dokumentera barns lärprocess kan vi sedan reflektera och analysera över den och utifrån den sedan utveckla vår verksamhet för att barnen ska komma vidare. Detta kan vi även läsa i lpfö98(reviderad 2010) där det står att ”Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner” (s.14).

Vi dokumenterar även för barnens skull. Så att de får syn på sitt eget lärande. "Genom att den vuxne alltid utgår från dokumentationen av barnens arbete och tankar för att föra temat framåt, ges barn makt över sitt eget lärande" (Lenz Taguchi, 1997, s.53).  

Vidare kan vi läsa i Lpfö98 (reviderad 2010) att man även ska dokumentera för att utveckla verksamheten.” Förskollärare ska ansvara för att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande (s.15).

Varför man ska dokumentera har vi diskuterar en hel del på min avdelning. Nu har jag även fått stöd i litteraturen om att vi har kommit en bra bit på vägen. Vi har skrivit ner fyra punkter:

• För oss som pedagoger. Vi ska synliggöra vårt förhållningssätt och förbättra vår roll som pedagoger.

• För barnen. De ska få syn på sitt eget lärande och kunna följa sin utveckling. De ska även lära sig att reflektera i efterhand om sådant de redan gjort.

• För föräldrar. De ska få inblick i vår verksamhet, kunna följa vad vi gör och vad deras barn gör. De ska utifrån det ha möjlighet att påverka vår verksamhet.

• För verksamheten. Så att vi kan få syn på vår verksamhet, för att kunna förbättra den och för att kunna gå tillbaka och utvärdera den.

Litteraturlista

Lenz Taguchi, H (1997).Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:HLS

Utbildningsdepartementet (1998, reviderad 2010) Läroplan för förskolan, Lpfö98. Stockholm: Fritzes

Wehner-Godée, C (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber