Reflektion kring filmprojektet

Att komma på vad man skulle filma tycker jag har varit det svåraste i hela uppgiften. Jag började med att läsa boken Manus och dramaturgi för film men då kändes det ännu svårare. Så jag började fundera på vad jag ville få ut av den här uppgiften, vad jag ville att filmen skulle få för syfte i min dagliga verksamhet och hur jag får in dokumentation samtidigt. De äldre barnen på min förskola skulle precis sätta upp en teater så vi höll på att hitta på en saga tillsammans. När vi pratade med barnen om teatern och vilka de ville spela upp den för så var de alla ganska överens om att de inte skulle våga spela upp den för föräldrarna, så då kom vi på att vi skulle filma den så att föräldrarna kunde se den efteråt. Det var där jag fick min idé att filma/dokumentera deras teater. Manuset skrev jag tillsammans med barnen. När jag skulle börja med att skriv en synopsis kom jag på att syftet är olika. Det ena syftet är vad handlingen har för syfte och det andra är vad jag har som syfte att filma teatern.

Syftet med filmen för oss pedagoger blev att dokumentera både barnens process och sedan hela teatern. Syftet med filmen blev för barnen som hade spelat teatern att få se sig själva och sitt eget lärande och för föräldrarna blev syftet att visa vad barnen hade gjort på förskolan. Barnen var även mycket stolta och var glada över att få visa upp den för föräldrarna.

Temat lärande kan man se på två olika sätt i min film. I handlingen så är det att de goda vinner över de onda. Men för barnen blev det ett lärande i hela teaterprocessen, både att öva, lära sig sina repliker, måla alla kulisser, våga o.s.v.

 

Här ser man några av barnens masker som de gjort själva

 

 

Den goda kommer och räddar dem från den onde

 

 

Här bakom ser man lite av de kulisser som barnen målat

 

När jag väl kom på hur jag skulle göra min film, så började jag läsa i boken igen. Den har varit till stor hjälp när jag sedan skulle få ner allt på papper. Först att ha ett syfte med filmen. Granath (2006) skriver att syftet kan se ut på många olika sätt men handlar alltid om varför man vill förmedla ett budskap till publiken och hur man vill att publiken ska hantera detta budskap (s.37). Sedan att sitta och skriva manuset tillsammans med barnen och försöka få in berättarkurvan med dilemma, upptrappning, lösning och avslut. Vidare skriver Granath att man måste tänka på vad det är publiken ser och hör när man skriver manuset. Man måste ha med hur människorna är, vad de har för kläder, hur och vilken miljö det utspelar sig i, rekvisita, tidpunkt, dialog och berättarröster och ljud (s.32-33). Allt detta pratade jag och barnen om. Barnen började göra sina masker, några tog med kläder hemifrån, de målade kulisser så det såg ut som att de var i skogen och i staden och vi började prata om deras dialog, vad de skulle säga och vad berättarrösten skulle säga.

 

Det var en rolig process och ett roligt sätt att arbeta på, men det tog tid. Jag tror inte att jag kommer skriva synopsis och manus någon mer gång när jag ska filma för att dokumentera barnen. Men i det här sammanhanget när jag fick med barnen i det så kan jag tänka mig att göra om det. Vi spelar in och dokumenterar barnen ofta i iMovie och klipper ihop filmerna och visar för föräldrarna, men då går det på ett par minuter för det är oftast den tiden vi har. Jag känner ändå att jag har lärt mig iMovie väldigt bra under den här tiden då man har fått lägga tid på att få ihop hela filmen med ljud och allt.  

Litteratur:
Granath, T (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö: Liber AB