Den svårfångade reflektionen

När jag läste boken funderade jag mycket på vad ordet reflektion betyder för mig. Vi reflekterar ofta på förskolan i olika konstellationer om olika saker. Men vad är det egentligen vi gör. Hur tolkar vi ordet reflektion? Reflektion kanske inte betyder samma sak för mig som för de andra som jag reflekterar med. Reflekterar vi eller tänker vi bara.  

Emsheimer (2011) beskriver det så här: ”Om vi begränsar vårt tänkande till det som redan är givet, de slutsatser vi redan gjort eller till det som verkar passa ihop kommer inga nya lösningar att ges” (s. 7).  Emsheimer fortsätter att beskriva detta genom att säga: ”För att tänkandet ska bli reflektion och inte bara snabbt påkommande idéer kan en inriktning mot att alltid inta minst två och helst fler, positioner vara en hävtång för att driva tänkandet till att utvecklas och till ett systematiskt sökande och sammankopplande av olika idéer” (s.184).

Vi har en gemensam planeringstimme varje vecka där vi försöker att först reflektera över veckan som har varit och sedan planera för den kommande veckan. När vi reflekterar över veckan som har varit så brukar vi ta upp specifika situationer som har uppstått. Oftast handlar det om saker som inte gått så bra. Då reflekterar vi över hur vi kan förändra det och vad vi ska göra för att det ska bli bättre nästa gång. Vi testar andra vägar och reflektera sedan igen över det vi förändrat och ser om det har blivit bättre.

Emsheimer intervjuar några studenter om reflektion. De beskriver det som att man måste bearbeta något, göra om det till sitt egna. Man måste lyfta upp det man ska reflektera över och bearbeta det utifrån sina egna erfarenheter. Man får då nya kunskaper och kan utveckla det man reflekterat över (s.26-27).

Jag tror att det är viktigt att öppna ögonen och vidga sitt seende när man reflekterar. Man måste våga tänka om och tänka nytt. Boken har fått mig att fundera mera och förstå vikten i att reflektera.

På basgruppsträffen diskuterade vi bl.a. vikten i att reflektera över vad vi säger till barnen. Vilka ord använder vi och vad betyder orden vi använder. Vi måste vara språkligt medvetna så att barnen utvidgar sitt språk. Vi diskuterade även att boken hade fått oss att reflektera över våra egna värderingar. Att man måste försöka lägga undan sina egna värderingar när man reflekterar annars är det lätt att man inte kommer någonstans, att man inte får några nya förstålelser.

Litterturlista

Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlittertur

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Vad?

Wehner-Godée (2010) skriver att det är barnens lärprocesser som ska dokumenteras, inte resultatet. När man dokumenterar ska man utgå från vad det är barnen säger och gör. Lenz Taguchi (1997) beskriver också att det är barnens arbeten och tankar som ska dokumenteras. Wehner-Godée (2010) tar även upp att det är viktigt att vi funderar över vad det är vi ska fokusera på och vilka det är vi ska fokusera på innan vi går in och dokumenterar så att vi inte bara får en massa dokumentation som vi inte vet vad vi ska använda den till. I lpfö98 (reviderad 2010) står det att ”Arbetslaget ska dokumentera, följa upp och analysera:

– kommunikation och samspel med och mellan barn, barns delaktighet och inflytande samt vid vilka tillfällen som barnen upplever verksamheten som intressant, meningsfull och rolig,

– hur barns förmågor och kunnande kontinuerligt förändras inom målområdena i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med” (s.15).

När vi har diskuterat dokumentation på vår avdelning så har vi pratat om att det är bl.a. barnens utveckling vi ska dokumentera, men efter att ha läst de här böckerna har jag tänkt om en hel del. När man dokumenterar barns utveckling blir det lätt att det är just resultatet man dokumenterar. Inte alls barnens tankar. Vi har låtigt barnen berätta efteråt vad det är de har gjort, vilket inte alls blir samma sak som att lyssna på dem medans de gör något. Att dokumentera lärprocessen istället för resultatet är något jag behöver bli bättre på.


Här är ett exempel på en dokumentation som vi gjort efter att vi hade varit på återvinningsstationen. Här har vi frågat barnen efteråt vad det var vi gjorde och varför vi hade varit där.

Här är ett annat exempel på dokumentation som jag gjorde efter att ha läst böckerna. Här har jag dokumenterat processen och varit med och lyssnat på vad de har sagt och hur de har samarbetat.

Här börjar de pussla var och en för sig

<><><>  

Här samarbetar de nu och är nästan klara

De här två killarna tycker att det är väldigt roligt att pussla, så vi köpte in ett 100 bitars pussel och sa att de kunde pussla det tillsammans. Men det var svårt tyckte de. De började först pussla var och en för sig men de upptäckte snart att de behövde samma bitar så de fick fundera lite på hur de kunde göra istället. Efter ett tag kom de på att de kunde sätta ihop sina delar och börja pussla pusslet tillsammans. Det var kul att sitta och lyssna på dem och se hur de först blev frustrerade över att de behövde samma bitar och hur de sedan löste det.

Hur?

Både Wehner-Godée (2010) och Lenz Taguchi (2007) tar upp kommunikation och förhållningssätt som viktiga när vi ska dokumentera. Lenz Taghchi  (2007) beskriver att genom bilder och annat skapande kan barnen kommunicera både sina kunskaper och sina erfarenheter till oss pedagoger. Vi pedagoger kan sedan kommunicera tillbaka till barnen genom att samtala om deras verk och berätta om deras tankar som de hade. Wehner-Godée (2010) beskriver att barnens hela liv ryms genom kommunikationen, vi måste lära oss att läsa, lyssna och känna av barnen. Genom barnens kommunikation kan vi få syn på både samspelsprocesser och kunskapsprocesser (s.37) Detta kan vi göra genom en rad olika verktyg. Wehner-Godée (2010) tar i sin bok upp att man kan använda penna och papper. Med penna och papper kan man t.ex. göra olika tabeller så man på ett lättare sätt hinner dokumentera det barnen säger och gör. Man kan både skriva och rita i tabellerna. Vidare beskriver hon att man kan använda sig av ljudinspelare. Här kan man få syn på sin egen påverkan av dokumentationen. Ställer vi ledande frågor eller hur är vi som pedagoger när vi observerar, intervjuar och dokumenterar? En nackdel med ljudinspelare är att det blir väldigt mycket matreal att bearbeta. Hon tar även upp kameran, videokameran och datorn som verktyg när vi dokumenterar.


På min avdelning använder vi kameran och ipaden mest. Vi både videofilmar och tar kort med dem. Att videofilma har vi blivit bättre och bättre på. Vi filmar och visar dem på vår fotoram som är synlig både för barnen och föräldrarna i tamburen. Vi visar även alltid filmer på drop-in och föräldramöten. Barnen tycker att det är roligt att se sig själva och berättar gärna om vad de gör när vi tittar på filmen. Korten gör vi ofta kollage av, där barnen får berätta vad de gör, vi visar även korten i fotoramen. Korten i ramen försöker vi byta ut ungefär varannan vecka. Vi har varit ganska bra på att intervjua barnen där mycket har kommit fram som vi sedan kunnat använda för att utveckla vår verksamhet. Efter att ha läst de här böckerna ska jag börja fota processen mer än resultatet. Jag ska även bli bättre på att sitta med penna och papper så man fångar upp barnens tankar mer.

Varför?

Lenz Taguchi, (1997) skriver att genom dokumentation kan man få syn på pedagogernas förhållningssätt, både till barnen, kunskap och lärande, men också gentemot varandra. Genom dokumentation kan man gå djupare och se sådant som man annars inte ser, det” osynliga”. Genom dokumentation kan man även följa barnens lärprocess, vad kan barn, hur tänker de och hur lär de sig (s.12). Även Whener-Godée (2010) tar upp att vi dokumenterar för att få syn på pedagogernas och barnens lärprocesser. Genom att dokumentera barns lärprocess kan vi sedan reflektera och analysera över den och utifrån den sedan utveckla vår verksamhet för att barnen ska komma vidare. Detta kan vi även läsa i lpfö98(reviderad 2010) där det står att ”Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner” (s.14).

Vi dokumenterar även för barnens skull. Så att de får syn på sitt eget lärande. "Genom att den vuxne alltid utgår från dokumentationen av barnens arbete och tankar för att föra temat framåt, ges barn makt över sitt eget lärande" (Lenz Taguchi, 1997, s.53).  

Vidare kan vi läsa i Lpfö98 (reviderad 2010) att man även ska dokumentera för att utveckla verksamheten.” Förskollärare ska ansvara för att resultat av dokumentation, uppföljningar och utvärderingar i det systematiska kvalitetsarbetet används för att utveckla förskolans kvalitet och därmed barns möjligheter till utveckling och lärande (s.15).

Varför man ska dokumentera har vi diskuterar en hel del på min avdelning. Nu har jag även fått stöd i litteraturen om att vi har kommit en bra bit på vägen. Vi har skrivit ner fyra punkter:

• För oss som pedagoger. Vi ska synliggöra vårt förhållningssätt och förbättra vår roll som pedagoger.

• För barnen. De ska få syn på sitt eget lärande och kunna följa sin utveckling. De ska även lära sig att reflektera i efterhand om sådant de redan gjort.

• För föräldrar. De ska få inblick i vår verksamhet, kunna följa vad vi gör och vad deras barn gör. De ska utifrån det ha möjlighet att påverka vår verksamhet.

• För verksamheten. Så att vi kan få syn på vår verksamhet, för att kunna förbättra den och för att kunna gå tillbaka och utvärdera den.

Litteraturlista

Lenz Taguchi, H (1997).Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:HLS

Utbildningsdepartementet (1998, reviderad 2010) Läroplan för förskolan, Lpfö98. Stockholm: Fritzes

Wehner-Godée, C (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber

Film, iMovie

Innan jul filmade jag alla barnen under en vecka. Både inne och ute - när vi har varit i skogen, när vi har dansat, lekt, pusslat m.m Sedan satt jag och klippte ihop filmerna i iMovie och lade på musik. Var väldigt nöjd med resultatet. Vi tänkte att vi skulle visa filmen via smartboarden på vårt lussefirande, när föräldrarna och barnen satt och fikade. Men vilket problem det blev för oss att lägga över filmen på datorn på jobbet! Vi alla försökte nästan en hel dag! Hemma hade jag bara pluggat in ipaden i datorn och där kom filmen upp. Så jag tänkte att jag gör likadant på jobbet. Problemet var bara att när jag pluggade in ipaden i datorn på jobbet så kom bara korten upp, inte filmen! Blev vansinnig. Då fick vi höra att det bara går med Windows 7 eller en Mac.. Så en kollega fick åka hem och hämta sin dator och så fick vi över filmen till hennes dator och sedan över på ett usb-minne, som vi sedan kunde sätta in i datorn. Då kom nästa problem att filmen inte ville öppna sig. Vi provade med olika program som realplayer och Windows media player. Men det stod bara att den inte hittade något program att öppna filmen med. Vi förstod först ingenting... Allt tar sådan tid också när man har alla barnen omkring sig som också vill se vad man gör på datorn. :) Sedan av en slump kollade vi realplayer då fungerade inte den, stod att den inte var helt nerladdat. Så då fick jag logga in som administratör för att se om realplayer inte var nerladdat riktigt. Men där fungerade den bra så det slutade med att vi visade filmen via realplayer som administratör! Nu har jag dock tagit reda på lite mer och fått tipset om att gå via iTunes istället, att skicka filmen dit och sedan öppna den där, så det ska jag prova nästa gång. Vi har även beställt en VGA adapter så då är det bara att koppla in ipaden direkt till projektorn, kommer bli väldigt smidigt! Men man lär sig nya saker varje dag! Men iMovie är väldigt smidigt och vi har börjat dokumentera barnen mer och mer genom att filma dem. Barnen tycker också att det är väldigt kul att få titta på sig själva sedan. - Posted using BlogPress from my iPad